

34. Bången, Uddevalla
Götiskt Märke placerat vid Bångens Hembygdsgård som ingår i Skredsviks, Herrestads och Högås Hembygdsförening. Märket placerades i sluttningen vid Bångens gamla skola och nedanför soldaten Ståls stuga på Sveriges Nationaldag den 6 juni 2023, precis 500 år efter att Gustaf Vasa blev kung i vårt land och Sverige nådde sin självständighet.
Märket är uppsatt av Margaretalogen i Uddevalla som iklätt sig ansvaret att sköta och vårda märket.
Motivering
Platsen rymmer fornlämningar som minner om tidiga bosättningar i området
När vi läser källorna från 1661 – 62 om Landshövding Stakes resor i de områden som idag är Bohuslän i trakterna av nuvarande Uddevalla finner vi hans text om Bodung. Bodung var det dåtida namnet på Bången och det var en av de 3 gårdar han namnger på sin passage av området utanför Uddevalla. Redan innan dess (1574 – 1597) finner vi i Biskop Jens Nilssöns ”Visitationsböcker och Reiseoptegnelse” att han for förbi gården Bången (Bodung) på sin färd längs Kungsvägen eller som den stäckningen heter idag, E6.
På marken, som idag kallas Bångens Hembygdsgård, finns många samlade historiska ting placerade som räddats undan förgängelse.
Gamla vägstenar från de omgivande trakterna har flyttats till området för att bevaras och exponeras för besökare.
Ett soldattorp från 1600-talet har flyttats hit och iordningställts så att det bakas tunnbröd i den inmurade spisen till glädje för besökare. Här bodde en gång soldaten Stål.
En ladugård byggd i rundtimmer under 1700-talet är hitflyttad och iordninggjord.
En fungerande smedja från 1800-talet med komplett utrustning är hitflyttad och här visas hantverket av en smed vid besöksdagar på Bången
Utrustning för tidigare mjölkhantering finns i ett av husen.
I en handelsbod från förr i tiden kan man känna sig som handelsman bakom disken.
1892 uppfördes en skola på Bångens mark som tog emot bygdens barn fram till 1954.
Lärararparet på skolan, Gunnar Bångmark och hans fru Lizzi samlade skolutensilier tillsammans. Allt detta finns idag som ett skolmuseum på skolhusets andra våning. Bångmark tillverkade även klockstapeln som placerades i området 1984 för att kunna hänga upp vällingklockan från Lars Olssons gård i Groröd. Lars Olsson var Bondeståndets talman 1809 – 1818.
Skolhuset har fått ett moderniserat kök, ny miljöanpassad toalett och en samlingssal.
Carl von Linné passerade Bången under sin resa i Bohuslän 1746 och det finns dokumenterat att han kommenterade den rika miljön av växtlighet och kallade gården för Bodung.
Mycket i Bångens miljö och mångahanda bevarade ting minner om kvinnors engagemang i historien. Då männen drog i fält för kung och fosterland skulle åkertegarna ändå plöjas, sås och skördas, djuren skötas och förses med mat, barn och gamla tas om hand och så gällde det att överleva vinterns kyla och få mat på bordet.
Beskrivning över Bångens hembygdsgård som en historisk plats av betydenhet:
Nutiden måste vårdas av oss nu levande och vi vill hänvisa till ”Boken Smått stort fint och fult” som är nummer 142 i Svenska Humanistiska Förbundets skriftserie. Redaktörerna Katarina Ek-Nilsson är FD i etnologi och Gullög Nordquist är professor emerita i Antikens kultur och samhällsliv. Båda verkar vid Uppsala universitet och deras avsikt med boken är att peka på nödvändigheten av djup föremålskunskap och forskning vid de kulturhistoriska museerna. Det bygger på att det idag finns människor som väljer att bevara och vårda föremålen från förr. Detta finns det rika exempel på här på Bången.
Professorn vid Lunds universitet, Dick Harrison skriver i ett svar till Margaretalogen på frågan om Bången kan uppfattas som ”en plats av betydelse för vårt lands historia”.
Professorn beskriver 3 kategorier ” av betydelse för vårt lands historia”.
Kategori 1, Platser och byggnader med stor relevans för vårt lands historia. Exempel: Stockholms slott, Varnhems kloster.
Kategori 2, ”Platser som förvisso inte varit scener för stora riksnationella avgöranden, men som fått historisk och kulturell relevans genom flitigt bruk som mötes- och samlingsplatser. Det väsentliga är alltså inte exakt vilka händelseförlopp som utspelat sig på platserna utan huruvida dessa har använts av människor för historiska och kulturella ändamål och därmed spelat viktiga roller, sett ur lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv”.
”Andra exempel är hembygdsgårdar och bygdegårdar, en typ av samlingsplatser som är unika för Sverige. Det finns inte ens en adekvat term för dem på engelska; när jag för många år sedan var knuten till Kulturen i Lund och hade i uppdrag att översätta texter om hembygdsgårdar till engelska tvingades jag använda omskrivningar för att skildra vad det rörde sig om. Dessa platser, som i Sverige ofta har kompletterats med små museer och ditflyttade byggnader, kan svårligen överskattas ur ett lokalt och regionalt perspektiv, eftersom de vittnar om de senaste två seklernas mänskliga strävan att levandegöra och bevara folklig kultur och historiska minnen. Likväl har de ofta glömts och/eller nedprioriterats från centralt håll”.
Kategori 3, Här talar han om immateriellt värde och mediala händelser. Exempel filminspelningsplatser eller något som skildras i klassiska litterära verk.
Professorns konklusion:
”I det aktuella fallet – platsen för Skredsviks, Herrestads och Högås hembygdsförenings bygdegård/museum – rör det sig om ett praktexempel inom kategori 2. Platsen har lämningar från såväl forntiden som den kulturellt bevarande epok som kännetecknades av ett uppvaknande och formativt intresse för svensk historia. Den har brukats som en både lokalt och regionalt betydelsefull mötesplats, med historiska företecken, och som museum för folkliv i regionen. Här finns hitflyttade föremål och byggnader från flera sekler (vägstenar, ett soldattorp, en ladugård, en smedja, en skola), vilket allt sammantaget gör det lätt för en utomstående betraktare att konstatera platsens historiska relevans, sett ur den andra av ovanstående tre kategoriers perspektiv.”
Källor: Gunnar Ekberg, Tre socknar i Lane
Text och foto: Kerstin Pålsson