Uppsatt av Afzeliuslogen 1985-04-20.

Motivering

Stora Torpa, Georg Carl von Döbelns födelsehem, Segerstad, Falköping. Von Döbeln var svenska friherre, generallöjtnant och ryktbar krigshjälte. 

Bakgrund

Georg Carl von Döbeln föddes  29 april 1758 i Stora Torpa gård Segerstads socken, Västergötland. Död 16 februari 1820 i Stockholm. 

Han var son till häradshövding Johan Jakob von Döbeln och Anna Maria Lindgren. Fadern dog när han var åtta år gammal och släktingar satte honom i skola i Tun för att bli präst. Han hade dock mer fallenhet för krigaryrket och han skrevs in vid Sjökadettskolan i Karlskrona 1773 och tog Officersexamen 1775.  Nu försökte släkten styra över honom till den juridiska banan, vilket han endast studerade under två år. Endast 20 år gammal skrev han till Gustav III, och begärde att bli myndig vilket  beviljades. En man blev myndig vid 21 års ålder på denna tid. Hans militära krigarbana startade och han deltog i Gustav III krig mot Ryssland. Han utmärkte sig positivt i de slag han deltog i, men träffades i pannan av en kula. Skadan besvärade honom resten av livet och bar alltid svart silkespannband.

1793 tilldelades han en majorstjänst vid Västgöta-Dals regemente och befordrades till överstelöjtnant. Med tjänsten följd en kaptensbostället Önne, i Järbo, nuvarande Färjelanda kommun.  Hushållerska på Önne var Kristina Karolina Ullström. 1796 föder hon en dotter som dör åtta månader efter födseln. Över det lilla barnet finns en enkelt kors rest på Järbo kyrkogård, kyrkogårdens äldsta gravvård, med inskriptionen  “Charlotte 1797”. År 1802 får von Döbeln och Mamsell Ullström sonen Napoleon.

I finska kriget 1808 deltog von Döbeln  i många slag, men slaget vid Jutas, är mest känt, där han besegrade Ryssarna. Därefter blev han befälhavare över Åland som han dock förlorade men förhandlade fram ”Konventionen på Åland”. Det innebar att varken ryska eller svenska trupper fick finnas på Åland. Vilket undanröjde hotet mot Stockholm.
1809 blev von Döbeln friherre men hans son med hushållerskan erkändes ej som rättmätig arvinge. Därför gifte sig von Döbeln med hushållerskan Kristina Karolina Ullström 1810 och skilde sig omedelbart. I en skrift om von Döbeln står ”han upplöste äktenskapet utan att gifta sig”. Allt tyder på ett kort äktenskap. De skildes och han bad för sonens utbildning hos läraren vid Frimurarbarnhuset, Arvid August Afzelius om hjälp. Afzelius var uppväxt grannsocknen Broddetorp.

1811 uppsattes Norra Skånska Infanteriregementet, I 24 och Georg Carl von Döbeln blev dess förste regementschef. Regementet tog 13 september som sin högtidsdag till minne av slaget vid Jutas. 1813 fick han befälet över de svenska trupperna i Mecklenburg under andra Napoleon kriget där han understödde general Wallmoden mot fransmännen. För detta blev han dömd till arkebusering eftersom det ansågs att han brutit mot överbefälhavarens order (Karl Johan). Karl XIII mildrade domen till ett års fästning (fängelse).
Första tiden på fästningen drabbades han av ohälsa. Han flyttades då till kommendantens bostad. Han fick brev från vänner från Önne och av många adelskvinnor som han tidigare umgåtts med. Döbeln levde ett inskränkt liv på fästningen tills han fick en hushållerska Anna Björk, som även följde honom efter frigivningen. Hon blev mor till hans andra son Victor. Döbeln hade skrivit till Karl Johans att bli benådad. Det verkställdes i januari 1814.

Döbeln flyttade till Stockholm. Han mottogs genast i societetslivet. Redan i slutet av januari var han bjuden till hovet, särskild med uppmaning från drottningen. Kronprinsen såg till att han fick ekonomiska ersättningar. Hans ställning var äntligen tryggad. 1816 utnämndes han till ständig ordförande i krigshovrätten. Från fånge till ordförande. Döbelns relationer till Karl Johan var goda. Avogheten försvann i takt med tiden.

Våren 1818 åkte Döbeln till Paris för att introducera sin son Napoleon i landet. Han träffade därvid  Kejsare Napoleons generaler. Sina gamla vänner träffade han inte. De hade giljotinerats. Hemresan var strapatsrik. Då han anlände till Stockholm var han sjuk. Men han tillfrisknade men efter några månader blev han sängliggande igen. Krafterna avtog och han kände att slutet närmade sig. Döbeln sköttes av Anna Björk.  Men han drabbades av en svår sorg då Victor avled endast tre år gammal.

När han var aktiv hyllades han som en av Sveriges största hjältar men under de sista åren levde han fattig och bortglömd. Den 16 februari 1820 avled Döbeln, 62 år gammal. Kungen ville bekosta likfärden men Döbeln hade i sitt testamente skrivit att han inte ville ha ett begravningsfölje. Sonen Napoleon (1802-1847), som blev kapten i armén dog ogift, varför den friherrliga ätten nummer 335 von Döbeln utslocknade.

Von Döbelns valspråk som friherre var  ”Ära, skyldighet, wilja” detta har blivit bevingat och blev även Norra Skånska regementets valspråk. Valspråket pryder naturligtvis hans gravsten på S:t Johannes kyrkogård i centrala Stockholm.

Barndomshemmet sköts av Döbelnsällskapet där märke och minnessten finns.

Källor: Biografiskt Lexikon Finland, Wikipedia, Historiska Norrmalm.