Människan är en kunskapstörstande varelse som har ett stort behov av att kommunicera. Under stora delar av vår arts historia var det endast möjligt att sprida information muntligen. Det förändrades dock radikalt då skriften uppfanns. Nu kunde man lagra information och dessutom sprida den mellan individer utan att behöva träffas. Däremot var skrivkonst en komplicerad och tidsödande process där man utnyttjade lera, sten eller trä som material och tecknen höggs eller karvades in. Någon massproduktion var det inte tal om. Dessutom kunde endast en liten grupp människor läsa och skriva.

Från sumerernas lertavlor och egyptiernas papyrus, ofta i form av rullar, dök på 400-talet e. Kr. boken upp i den form vi känner till den idag med enskilda blad som sammanfogats, omslutna av ett hårdare omslag. I Kina uppfanns tekniken att tillverka papper liksom blocktryck från täljda och infärgade träskivor som utgjorde underlag till en hel sida. Detta var mycket tidskrävande men passade kinesiskan med alla dess tecken. Försök gjordes med lösa typer men det var otympligt och knappast tidsbesparande. Den äldsta daterade tryckta boken är ”Diamantsutran”, en buddistisk text från 868, men man tror att tryck på papper förekommit i kanske tvåhundra år innan dess. Visst fanns det böcker i fler än ett exemplar även innan boktryckarkonsten uppfanns men dessa var alla handgjorda med stor möda och mycket exklusiva, gjorda av yrkesskrivare som skrev av mestadels teologiska böcker och juridiska manuskript. Innan Gutenbergs tryckteknik, som kom i mitten av 1400-talet, uppskattar man antalet böcker i Europa till cirka 30 000. Ett stort antal, kan tyckas, men 50 år efter denna uppfinning uppgick antalet böcker till över 10 miljoner!

Gutenberg
Vad Gutenberg bidrog med var bland annat att ersätta träblocket med metall och blocket med lösa typer. Lösa typer passade det latinska alfabetet mycket bättre än det kinesiska systemet med ordtecken. Han arbetade även fram metoder för att med hjälp av matriser kunna gjuta erforderligt antal av de bokstavstyper som behövdes till ett tryck. Färgen som användes vid trätryck eller handskrift hade inte de rätta egenskaperna som behövdes vid tryck med metalltyper. Tack vare uppfinningar av flamländska måla[1]re som använde pigment utrört i linoljefernissa fick Gutenberg det att fungera. Färgen ströks på typerna med hjälp av skinndynor med handtag. Papper hade vid denna tid funnits i Europa ett antal år men var ofta gjort av rivet linne blandat med gelatin. Ytan var hård och ogenomskinlig. Det passade bra för en gåspenna men för att få typerna att sätta av sin färg krävdes ett hårt tryck. Lösningen på detta problem var att bygga om en press avsedd för linne och oliver till första tryck pressen där arket fixeras i en ram. Gutenbergs typ av press var i bruk under i stort sett tre århundraden utan några större förändringar. 

Det verk som vi förknippar med Gutenberg är hans 42-radiga bibel. Det är en så kallad inkunabel, det vill säga en bok från boktryckarkonstens begynnelse där texten är tryckt men där anfanger och ornament är ditmålade i efterhand. Ofta är de svåra att skilja från en handskriven bok. Gutenberg hade nog inte för avsikt att revolutionera bokframställningen utan ansåg sig nog endast ha uppfunnit ett smidigare och snabbare sätt att framställa böcker på. Hans bibel omfattade 1 282 sidor och trycktes i cirka 200 exemplar, de flesta på papper men även några på veläng. Precis som handskrivna skrifter från medeltiden saknade den bland annat sidnummer och titelsidor. Bara den svarta texten trycktes och plats lämnades för de dekorativa inslag som tillades för hand. Förmodligen levererades den odekorerad till kunden som själv ombesörjde ornamenteringen. Endast ett fåtal av denna bibel är bevarade i intakt skick. Den tekniska utvecklingen Under tiden mellan år 1500 och år 1700 gick den tekniska utvecklingen långsamt.

 På 1700-talet lyckades man utveckla flerfärgstryck samt stereotypin, det vill säga att man göt en hel typsats istället för att sätta den för hand, vilket gjorde arbetet snabbare. 1811 introducerades den första cylinderpressen. Den var ångdriven och istället för platta diglar som pressades mot papperet använde den sig av cylindrar. Detta innebar en rejäl skjuts för kapaciteten och man kunde nu trycka 800 ark i timmen. Ett ännu större steg togs när rotationspressen kom. 1869 fick Londontidningen The Times en sådan press och kapaciteten ökade till 12 000 dubbelsidiga ark per timme. Nu blev det möjligt att massproducera dagstidningar och nyheter blev tillgängliga för stora delar av samhället. Strax efteråt lyckades Ottmar Mergenthaler kombinera typgjutningen och sättningen i en enda maskin som fick namnet Linotype som kunde gjuta hela rader istället för enskilda typer. Detta ökade kapaciteten och minskade även behovet av bok[1]stavsmatriser då dessa lättare kunde återanvändas Under 1900-talet fortsatte den tekniska utvecklingen med offsettryck och fotosättningsmaskiner. Vid offsettryck överförs tryckfärgen från plåten till papperet via en gummivals. Detta ger en högre kvalitet då gummit anpassar sig till tryckytan. Man kan även trycka på flera olika material, såsom läder och metall. En tryckpress av den typ Gutenberg uppfann. Fotosättning innebär att man istället för lösa typer av metall framställer text på film eller ljuskänsligt papper för att senare föras över till en tryckplåt. Detta räknas som ett av de största stegen inom tryckkonstens historia sedan Gutenberg införde lösa typer. Nu kunde enskilda personer utföra ett arbete som tidigare krävde stora grupper av människor. 

De två sista årtiondena på 1900-talet kanske innebar den största och snabbaste utvecklingen inom tryckkonstens historia. Datorerna gjorde på allvar intåg inom detta hantverk. Nu kunde en enskild person utföra hela sättarbetet, det som tidigare krävde många personers kunskap och arbete. På tryckerisidan har man nu tagit steget och framkallar tryckplåtarna direkt från digitala original. Är inte upplagan stor använder man digitala tryckpressar vilket fungerar som stora laserskrivare där man inte använder tryckplåtar utan fördelar färgen på tryckvalsen med hjälp av statisk elektricitet. Utvecklingen har verkligen tagit sjumilakliv de senaste decennierna. Nu kan i princip vilket person som helst med hjälp av en dator och skrivare åstadkomma alster som människorna på 1500-talet bara kunde drömma om. Dessutom går ju nästan alla omkring med en hyfsat kompetent kamera i form av en smartphone i fickan och kan med lätthet dokumentera det mesta som händer i sin närhet. Tekniker för att trycka illustrationer.

Hittills har jag tagit upp hur man trycker text. Självklart utvecklade man tekniker för att även kunna återge bilder i tryck. En tidig metod var kopparstick som tillverkas genom att med en kraftig nål rista ett motiv i en kopparplåt. Sedan täcks ytan med färg som genast torkas av. I ristningarna kvarstår dock färg som överförs till papperet som läggs och trycks mot plåten. En variant av denna teknik är stålstick som medger ett mycket detaljerat motiv och används fortfarande vid framställning av frimärken och sedlar. En senare teknik är etsning där man använder syror. På en kopparplåt bestryks ett syrabeständigt material, oftast asfalt eller vax, varpå man ristar motivet med en nål så kopparn friläggs. Ytan sköljs med salpetersyra som fräter kopparn och sedan gnids den in med svärta och torkas av. I de frätta partierna stannar trycksvärtan som överförs då plåten trycks mot ett fuktat papper. Varianter av dessa tekniker användes och utvecklades fram till fotogravyren uppfanns. I grunden är det samma teknik men nu överför man motivet fotografiskt istället för den tidsödande nålgravyren. Nu är vi även framme vid den tid då man lättare kunde kombinera text och bild på samma sida. Länge tryckte man bilder på separata blad då olika trycktekniker användes för bilder och texter.

Sverige och Mariestad
Kunskapen om att trycka böcker kom till Sverige via kyrkan och kungahuset. Tysken Johann Snell tryckte 1483 ”Dyalogus creaturarum moralisatus” (skapelsens sedelärande samtal) hos franciskanermunkarna. Den bestod av 157 blad. På den här tiden var det inte ovanligt att tryckarna flyttade omkring och erbjöd sina tjänster. Snell hade innan 25 han kom till Stockholm bland annat tryckt den första kända danska boken i Odense. Senare följde Sverige i stort utvecklingen i resten av världen gällande tryckmöjligheter och teknik. Till Mariestad, det vill säga min hemstad, kom den första tryckpressen i och med grundandet av Mariestads Weckoblad 1817, som numera heter Mariestads-Tidningen. Tryckningen skedde i en tidsödande handpress som inte mycket skiljde sig från Gutenbergs. Å andra sidan var upplagan blygsam då staden vid denna tid endast hade 1 300 invånare varav många ej var läskunniga. Under senare delen av 1800-talet införskaffades dock en snällpress vilket gjorde att både upplagan och storleken på sidorna kunde ökas. Pressen drogs för hand, ofta av så kallade sjåare och fattigstugegubbar vars lön och drivmedel till stor del bestod av brännvin. Denna press kunde fortfarande endast trycka på ark och en sida i taget, men det förändrades då rotationspressen gjorde sitt intåg. Kapaciteten ökade mångfalt i ett enda slag och stegen togs succesivt till femdagarsutgivning som vi har idag. 

Tryckkonstens betydelse
När tryckpressen uppfanns trycktes till en början mest religiös litteratur men även gamla antika skrifter som fick en ny större spridning. Både reformationen och renässansen fick stor hjälp av tryckkonsten att sprida sina idéer. Latinet försvagades och de nationella språken blev starkare. Man blev även tvungen att standardisera stavning och uttal på varje språk vilket bidrog till att nationella kulturer och identiteter stärktes. I kombination med skolplikt och större läskunnighet bidrog även boktryckarkonsten till ökade förutsättningar för ett demokratiskt samhälle. Framtiden Att lagra information digitalt har stora fördelar. 

Genom våra telefoner har vi tillgång till oändliga mängder kunskap, både på gott och ont. Men vad kommer finnas kvar i framtiden till efterkommande generationer? Paradoxalt kanske är denna överdokumenterade tidsperiod något som kommande generationer inte hittar speciellt mycket ifrån. En sten, pergament eller ett foto har större förutsättningar att stå emot tidens tand än en datorserver. Så glöm inte att framkalla bilderna i era telefoner på barn och barnbarn så de blir bevarade för framtiden!

Källor: Mariestads-Tidningen fredagen den 8 juni 1951.
S.H. Steinberg: Boktryckarkonst och bokhistoria genom fem sekler.
Wikipedia