Regementet i staden

Den stora kasernbyggnadsepoken - med tonvikt på Västsverige

Av Gunnar Ivarsson

 

 

Garnisonsstäder har icke utan skäl burit sitt epitet emedan den militära närvaron såväl genom anläggningar som verksamhet och personal i mycket hög grad präglat dess karaktär.

En mera programmatisk byggnadsverksamhet inleddes under senare delen av 1800-talet, då bättre förläggningar måste anordnas för rikets fästningsbesättningar och gardes-/värvade förband av vilka somliga var inhyrda i andra än statens fastigheter.

Samtidigt började beväringsrekrytsystemet införas och det gamla indelningsverket framstod som alltmer otillräckligt för rikets försvar. När den allmänna värnplikten infördes 1901 var de gamla mötesplatserna, ”hedarna”, med sina förläggningsbaracker helt otillräckliga vad avsåg volym och funktion.

Statsmakternas planering tog intryck från Europa, främst garnisonerna i Berlin och Wien.

Ett normverk fastställdes 1892 som angav standardkrav: hygien, luft, ljus: 15 m3 luft, 4,5 m2 golvyta per soldat i logement. Inledningsvis förutsågs ett paviljongsystem med 2- eller 3-våningsbyggnader.

Totalt bedömdes 44 nya etablissement behöva uppföras.

 

Kasernplanerna präglas av symmetri, struktur och funktionalitet. I byggnaders gruppering finns ett arv från planen för det romerska härlägret. I fasaderna kan skönjas den militära organisationen i våningsplan och repetitiva fönsteraxlar efter logementsindelning. 

Genom variation av stilelement har samma grundplaner fått lite olika karaktär från förband till förband: portar, fönstertyper, hörnomfattningar, takutformning, ytmaterial och färgsättning.

 

Göta artilleriregemente, A 2 i Göteborg, är det första västsvenska förband som får lämna en komplicerad förläggningssituation inne i centrala staden och flyttar ut till nybyggd kasern på Kviberg 1891. Denna tegelbyggnad med stildrag av medeltida riddarborg är unik för svensk kasernarkitektur. Arkitekten, Erik Josephson (1864-1929) kommer att vara den mest dominerande arkitekten för svenskt kasernbyggande.

F.d. A 6-kasernen i Jönköping, också en ”tegelborg”, har utformats av Josephson, så också Livgardeskasernen i Stockholm, en ”Vasaborg”.

 

Med 1901 års stora nybyggnadsprogram uppstår en dragkamp om regementena. Städerna lockar med mark för kaserner och övningsfält i förhoppning om ökad befolkning och därmed skattekraft. Från arméns sida är ett av kraven järnvägsanslutning. Kasernerna anläggs i nära anslutning till stadens bebyggelse, med närövningsfälten mot landet utanför. Kasernerna utformas med omsorg vad gäller såväl byggnader som kringmiljö. Tjänstebostäder uppförs ofta i gränszonen mellan militärt och civilt område.

 

Skövde blir garnisonsstad 1905, då Livregementets Husarer, K 3, och Göta Trängkår, T 2, förläggs till staden. Båda kasernanläggningarna bär Josephsons signatur.

 

Det stora byggnadsskedet kommer när 15 infanteriregementen skall överge sina gamla mötesplatser.

 

Skaraborgs regemente, I 9, lämnar Axevalla hed och flyttar in i Skövde 1913.

Bohusläns regemente, I 17, flyttar från Backamo till Uddevalla 1913.

Älvsborgs regemente, I 15, marscherar från Fristad hed till Borås 1914.

Västgöta regemente, I 6, blir det sista att lämna Axevalla hed 1917 och förläggs i Vänersborg.

 

Hur stora var då städerna som kom att ta emot förbanden?

Borås: 1910: 21.500, 1920: 28.200 inv.

Skövde: 1900: 4.000, 1914: 9.500 inv.

Uddevalla: 1900: 9.400, 1920: 13.700 inv.

Vänersborg: 1910: 7.600, 1920: 8.800 inv.

 

Alla fyra förbanden flyttar in i etablissement med tre bataljonskaserner om vardera fyra våningar, ett koncept som har E Josephsons signatur. Alla regementena skiljer sig dock stilmässigt åt. Detta är ett verk av arkitekten Victor Bodin (1860-1937) som nu intar en allt större roll i svensk kasernarkitektur. Kasernerna i Karlstad och Örebro bär också hans signatur. Symmetrin medger byggandet av en fjärde kasern. Vid Skaraborgs regemente återfinns denna markerad på ritningsunderlagen! 

 

Ökade kostnader och upptäckta olägenheter med de stora bataljonskasernerna medförde att de sista av kasernanläggningarna i landet kom att utföras som tvåvånings dubbelkompanikaserner, t.ex. i Strängnäs, Eksjö och i Kristianstad.

 

Nästa byggnadsskede som kommer under 1940-talet, får en helt annan utformning med kompanibyggnader i parkmiljö, bl. a. betingat av en ny hotbild.

 

Vad finns i dag kvar av den stora byggnadsepoken?

Göteborg: Kvibergskasernen övertogs av Lv 6 då A 2 indrogs 1962. Sedan Lv 6 1994 flyttade till Halmstad är kasernen civilt nyttjad.

Skövde: K 3 flyttade 1984 till Karlsborg och T 2 flyttade därefter in i Husarkasernen. 

Högskolan i Skövde har övertagit Trängenområdet.

Skaraborgs regemente, P 4, fortlever som utbildningsförband. Då praktiskt taget alla byggnader från etableringen finns kvar innanför kasernstaketet har området vad avser exteriören förklarats som byggnadsminnesmärke.

Borås: Efter I 15 indragning 1998 har kasernerna blivit kontor och bostäder.

Uddevalla: I 17 avvecklades 1992 och i förutvarande kasernerna huserar företag och skolor.

Vänersborg: Staden fick endast behålla I 6 i 10 år, det föll offer för ”regementsdöden” efter 1925 års försvarsbeslut och indrogs 1927. En kasern är riven, de övriga är efter att 1930-1988 ha varit sjukhus numera bostäder.

 

 
Kasern vid I 15 med ny funktion.           Foto: Gunnar Ivarsson   

 

 

Försvarsmaktens omstruktureringar har lämnat sina spår över hela landet. Oavsett vilken funktion en lämnad kasern har i dag så framgår det påtagligt att där varit en militär anläggning. Byggnaders placering och utformning är typisk. Statens ursprungliga satsning på byggnadskvalitet och stabilitet har medgivit omformning och annat nyttjande utifrån grundutförandet. Därför har det varit försvarbart att bibehålla militärt övergivna byggnader. 

 

Götiska Minnen 2015


© Copyright Götiska Förbundet


 | Webbkarta | Logga in |