bohusfas.jpg

Bohus fästning vid Kungälv, belägrad 14 gånger men aldrig intagen. Den svåraste belägringen ägde rum sommaren 1678. Fästningen räddades genom besättningens hårdnackade motstånd och en undsättningskår som gick över Göta Älv mitt inne i nuvarande Göteborg, mellan Fiskhamnen och Eriksberg.

 

Landstigning vid Eriksberg räddar Bohus fästning 1678

-AV BENGT P. GUSTAFSSON-

 

År 1678 är Sveriges resurser ansträngda till det yttersta. Vi har krig med ett an-tal tyska stater och Nederländerna men det allvarligaste hotet kommer från Danmark som sedan 1676 opererar med en armé i Skåne. Detta viktiga land-skap försvaras av de svenska huvudkrafterna med kungen, Karl XI i ledningen. Skånska gerillatrupper, snapphanarna, är ett svårt bekymmer för den svenska armén.

 

Efter två förlorade fältslag i Skåne, vid Lund den 4 december 1676 och vid Landskrona den 14 juli 1677, har Kristian V av Danmark beslutat att under 1678 förskjuta krigets tyngdpunkt till den svenska Västkusten där den överlägsna danska flottan behärskar vattnen. Han hade där redan 1677 kunnat erövra Karlstens fästning i Marstrand.

 

DANSKARNAS MÅL 1678 ÄR ATT ERÖVRA GÖTEBORG vilket skulle bli katastro-falt för Sverige. Ett anfall mot Göteborg måste ske från norr, över Hisingen och längs östra sidan av Göta älv eftersom underhållet till anfallstrupperna då kunde forslas på vattenvägarna. Ej heller skulle en sådan operation, som vid ett anfall över Halland, kunna hotas i ryggen av den starka svenska huvudarmén i Skåne.

 

För att anfallet från norr skall lyckas, måste först Bohus fästning, som behärskar Göta älvs båda utloppsarmar erövras. Bohus försvaras av 384 man från Skaraborgs och Östgöta infanteriregmenten samt ett kompani från Finland och 65 artillerister. Fästningen är bestyckad med 37 kanoner.

 

DEN 24 MAJ ANLÄNDER från Norge en armé på 10 000 man. I början av juni tillstöter 6 000 man från Danmark som landsätts i Tjuvkil. De danska belägringstrupperna, som står under befäl av ståthållaren i Norge, Ulrik Fredrik Gyldenlöwe, medför 26 kanoner, som med flackbaneeld skall hamra sönder Bohus. Därtill finns 20 mörsare som i höga kulbanor skall slunga stora granater över murarna. 

Danskarna börjar genast anlägga batterier på Hisingens höjder söder om fästning-en samt på Fontinberget norr om Kungälv. De kan dock inte komma över Göta älv till västgötasidan, eftersom den riktningen behärskas av Bohus’ kanoner. Däremot kan svenskarna från Skårdal föra förstärkningar över älven till fästningen.

 

INFÖR DET ALLVARLIGA HOTET MOT GÖTEBORG gör Karl XI en av sina mest beprövade officerare, överste Fredrik von Börstell, chef för Skaraborgs regemente, till överkommendant på Bohus. Denne hade tidigare haft order att med sin ena bataljon marschera ned till huvudarmén i Skåne. Bataljonens fyra kompanier om sammanlagt 332 man inklusive befäl fördes nu över till Bohus.

 

Samma dag som han anlände till Bohus, den 3 juni, ställer von Börstell upp hela garnisonen och håller ett tal, där han förklarar: Bohus kommer icke att överges av konung-en, murarna äro starka och förråden rikliga. Ett högtidligt löfte avläggs av alla att hellre stupa i fästningen än att ge upp. Den som ens nämner ordet kapitulation kommer att betraktas som landsförrädare.

 

Dagen därpå inleds beskjutningen. Oupphörligt klingar tunga järnkulor mot murarnas stenar och vid midnatt har 60 mörsargranater landat på flera ställen inne i fästningen orsakande brand och förödelse: redan står ett av brödbagerierna i lågor. Den 6 juni tillgriper belägrarna ett nytt vapen: mörsarna kastar in ”leede, förgiftete stinkpotter”, den tidens kemiska stridsmedel med bl. a. svavel, harts och hår samt det mystiska ämnet ”Wollsche lockrött”. Man använde sig också av biologisk krigföring: med slunganordningar kastades flätade kassar fyllda med latrinernas innehåll in över murarna, i sommarhettan särskilt plågsamt och hälsovådligt för dem på Bohus´.

 

KNEKTARNA PÅ BOHUS STUPAR, SÅRAS OCH INSJUKNAR i förfärande takt, endast i de bombsäkra valven kan de allt färre stridsdugliga männen, tröttkörda och smut-siga, vila i skydd. Valven är dåligt ventilerade, luften är på en gång stinkande, fuktig och kylig och golven består av stampad jord. 

 

Natten till den 12 juni ror försiktigt ett kompani om 100 man skaraborgare över från västgötasidan och blir en välkommen förstärkning. Den 18 juni träffas kyrkan av en brandbomb vilket leder både till att brand uppstår och till att det på kyrkvinden förvarade mjölet i ett väldigt moln sprids ut över fästningen. Senare ror ännu ett kompani skaraborgare över. 

 

Under tiden har danskarna tagit sig över till fästningsön och inlett minkrig. För att rasera Bohus murar grävs gångar in under dem, där sprängminor placeras. Försvararna gräver egna gångar – och så möts man under jorden i skoningslös kamp med hackor, spett och spadar. En välbehövlig fortifikationsexpert, överstelöjtnant Edington, sänds av Karl XI till Bohus men kommer ej fram; han såras dödligt av en dansk patrull när han en natt ros över med ett kompani ur Södermanlands regemente.

 

I midsommarveckan drabbas Bohus försvarare av en ny plåga. Danska fortifika-tionsofficerare har konstruerat kastmaskiner med vilka säckar fyllda med handgrana-ter slängs in på Bohus. Där blir det fullständigt livsfarligt att vistas utomhus. Var-somhelst kan en säck granater brisera. Kapten Gunnarsson vid skaraborgarna beordras göra ett överraskande utfall med de 40 snabbaste, vigaste och mest oför-vägna männen. Plötsligt öppnas Bohus port, männen rusar ut och kastmaskinerna förstörs.

GYLDENLÖWE IRRITERAS AV ATT FÖRBINDELSEN över älven är öppen och utrustar en liten skuta med 50 man som patrullerar mitt i fåran. Bohus tunga kanoner tar genast skutan under eld och snart slår en 24-pundig kula skutan sönder till trävirke.

 

Natten till den 26 juni smyger en dansk stormbataljon fram mot det delvis raserade utanverket Zwingeln men vaktposten är vaken, slår larm och Bohus’ larmstyrka hinner fram. Som skuggor klättrar kompani efter kompani upp på stormstegarna men kastas ursinnigt ned av försvararna. Dessa leds av löjtnant Bergman för vars väldiga huggvärja åtta norrmän stupar innan han själv får banesåret. I den ljusa doftande sommarnatten blir de fruktansvärda scenerna på Zwingelns murkrön nästan surrealistiska. Anfallet slås tillbaka. 200 norrmän stupar mot 15 svenskar. Påföljande dag gör Gyldenlöwe ett nytt försök, även denna gång utan framgång.

 

Natten till den 30 juni kommer ytterligare ett kompani skaraborgare in på Bohus som också fått in två nya fortifikationsofficerare. Några dagar senare anlägger Gyldenlöwe löpgravar mot älven, varifrån fortsatta överskeppningar kan hejdas. 

DEN 12 JULI TILLÄMPAR GYLDENLÖWE PSYKOLOGISK KRIGFÖRING. Dagen är en  stor svensk böndag och han inställer elden. Istället visas på Fontinberget en vit fana – nådens tecken – och brinnande beckkransar: undergångens budskap. Det är bara för svenskarna att välja: att ge upp eller att alla dö i striden. Besättningen minns sitt löfte att försvara Bohus – tricket blir verkningslöst. Men Bohus är nu illa ute. Flera murar är svårt raserade; fästningen liknar alltmer en hög av grus och sten. Förråden tryter och blott hälften av besättningen är i stridsdugligt skick, nästan alla är skadade. Den 19 juni landar en väldig mörsargranat i bageriet som tillsammans med bagaren, dennes hustru, åtta medhjälpare, hela mjölförrådet och bagarstugan försvinner i eld, rök, söndertrasat trävirke och ett moln av mjöl. Men samma dag hörs kanonmuller från Göteborgshållet och dagen därpå lämnar i hast de danska trupperna Hisingen. 

NU ÄR UNDSÄTTNINGEN PÅ VÄG! Den 21 juli anländer svenska trupper över land och på älven. Lättade hör de utmattade försvararna av Bohus svensk lösen skjutas, två kanonskott. Över båtarna på Göta älv vajar svenska flaggor. Mot Hisingens grönska avtecknar sig västgötaryttarnas svartgula lejonstandar.

 

eriksberg.jpgskiss.jpg

 

Här gick den 19 juli 1678 riksamiral Gustaf Otto Stenbock över Göta älv med 6 700 man, färre men mer stridsvana trupper än vad Gyldenlöwe hade vid Bohus. Operationen var svår då fienden stod försvarsgrupperad vid Eriksberg. Övergången stöddes av ett flytande batteri tunga kanoner. En flottbro visade sig inledningsvis vara för kort. Infanteriet (bl. a. Skaraborgs och Västgöta-Dals regementen) rodde då över i båtar och säkrade efter strid mot strandförsvaret ett brohuvud.

 

Så snart kavalleriet, där bl. a. Västgöta kavalleriregemente och Riksänkedrottningens livregmente till häst (det blivande Bohusläns regemente) ingick, kommit över tränger de svenska trupperna utan svårighet bort Gyldenlöwes soldater. Svenskarna fortsätter mot Bohus. Gyldenlöwe vågar inte stanna och slåss. Han bryter brådskande sitt läger den 22 juli och retirerar till Norge. 

Bohus hade räddats, de danska trupperna är borta och hotet mot Göteborg har undanröjts. Under den två månader långa belägringen hade Gyldenlöwe framför Bohus förlorat 3 000 man i döda, mot 300 man av Bohus´ besättning, oräknat många fler sårade på båda sidor.

 

Fästningen och dess besättning hade tagit emot 30 000 kanonkulor, över 1 000 granater av olika slag och 2 265 projektiler med biologiska och kemiska stridsmedel. Överste von Börstell befordrades till generalmajor som erkänsla för sitt välförhållande under kampen om Bohus. Han och hans soldater hade löst uppgiften att försvara Bohus. Danskarnas strategiska hot mot Göteborg hade avvärjts. Aldrig mer skulle Bohus utsättas för en belägring.

 

 

 



© Copyright Götiska Förbundet


 | Webbkarta | Logga in |