Vår Götiska väg 

Framfört vid Jubileumslogen i Västra Tunhems Kyrka den 21 juni 2015

 

De första 100 åren

Av Lars A. Larsson 

 

"Den 25 juni 1815 stannade händelsevis fem unga svenner vid Fältmarskalken Lennart Torstenssons faders grav i V. Tunhems kyrka" -  Så inleds Götiska Förbundets urkund.

Dessa "fem unga svenner" hade under midsommarhelgen besökt Halle-  och Hunneberg, färdats över Tunhemsslätten och gripits av beundran över landskapets skönhet och erinrat varandra om traktens historiska minnesmärken.

 

Dessa fem män var, som vi så väl vet, Elias Hällström, bröderna Thure August och Otto von Sydow samt bröderna Gustaf och David Jochnick.

 

När de jämförde sin tids Sverige med Lennart Torstenssons fann de förvånande paralleller och blev övertygade om att Sverige åter gick mot ljusare tider som för  200 år sedan.

Stående vid den Torstenssonska gravstenen fattade de varandras händer och bildade en Brödrakedja med löfte att efter förmåga arbeta för Sveriges väl. Våra Stiftare blev de fem första länkarna i vår nu 200-åriga Götiska kedja.

 

Redan den 16 juli träffades de i Göteborg och drog upp riktlinjer för sin verksamhet och Thure August von Sydow framhåller, att  "genom måttlighet, redlighet och mandom måste släktet åter upprättas" - han nämner de karaktärsdrag, som vi känner igen som våra Götiska dygder. Man författade stadgar och skrev en grundlag för den blivande verksamheten.

 

En månad senare kunde de intaga ett par medlemmar i sitt Förbund och flera receptioner följde under hösten 1815.  Men samtidigt som man önskade hålla sin verksamhet så hemlig som möjligt, sökte man flera pålitliga medlemmar och vid 1815 års slut hade Förbundet 21 medlemmar.  Våra Stiftare visste, att hemliga sammankslutningar var misstänkta av myndigheterna och i synnerhet av kronprinsen - blivande Carl XIV Johan. Men med sitt fosterländska program hade Göterna intet att dölja och därför uppvaktade de landshövdingen von Rosen med en förfrågan, om de kunde ansöka om kunglig sanktion för sin verksamhet. von Rosen lovade stödja dem och en praktupplaga av Förbundets Stadgar framställdes att överlämnas till konungen och den 10 juni 1817 erhöll de den efterlängtade sanktionen, som gav dem trygghet i deras arbete.

 

Tre dagar tidigare den 7 juni 1817 ägde en för Förbundet synnerligen viktig sammankomst rum. Alla fem Stiftare var närvarande, sannolikt sista gången så skedde. Sedan övriga ärenden avhandlats, begärdes ordet av "Förbundets herrar Stiftare, vilka framträdde och genom en  proklamation tillkännagåfvo, att Förbundet skulle äga fem grader och vara ett Ordenssällskap."

Förändringen till Ordenssällskap och den kungliga sanktionen ökade allmänhetens intresse och aktning för Förbundet och för Stiftarna vidtog ett omfattande arbete att skriva ritualer för de fem graderna. Men Stiftare påtog sig flera uppgifter.

 

Redan våren 1816 behandlade Förbundet frågan om att upprätta en s.k. fattigfriskola i Trollhättan, "för att hos de uppväxande barnen inplanta kärlek till fosterlandet och låta dem få kunskap om förfädrens bragder och dygder".  Förbundets skola invigdes den 19 januari 1818 men avvecklades redan 1823.

Förbundet ville dock inte lämna idén om en Götisk skola och skolverksamheten överflyttades till Mölndal, där en ny skola invigdes den 1 december 1824.

 

Medan Förbundet arbetade med skolan i Trollhättan, pågick även en annan viktig aktivitet.  1816 hade elva lundastudenter intagits i Förbundet med Thure August von Sydow som fadder. Han tog initiativ till att bilda en dotterloge i Lund, Carolilogen, och hösten 1818 invigdes den på dagen 100 år efter Carl XII:s död. Tyvärr fick denna loge ingen livskraft, därför att de flesta medlemmarna var studenter, som efter avslutade studier lämnade Lund och även Förbundet. Men det finns ingen bevarad uppgift om att Carolilogen formellt avvecklats.

 

Vid en uppvaktning hos prins Oscar - blivande Oscar I -hösten 1817 antog han kallelsen att vara "Förbundets förste medlem" och vid en särskild ceremoni  18 november 1818 kunde man avtäcka Kronprinsens porträtt, där han bär Stiftaregradens band och kraschan.  Detta porträtt hänger på Götala.

 

Den kungliga sanktionen hade ökat intresset för Förbundet och tillströmningen av nya medlemmar var god.  Arbetsbördan för styrelsen hade ökat markant och 19 september 1819 meddelade Stiftarna, att särskilda tjänstemän skulle utses att tjänstgöra vid de tre lägre gradernas sammankomster. Detta ledde till en omorganisation och Förbundet fick en styrelse för Riddargillet och en Högsta Styrelse för Commendörsgillet. Tillämpningen av dessa nya stadgar trädde i kraft den 1 april 1824 och denna organisation kom att  bestå till 1992.

 

Efter 1820 kom Stiftarnas roll inom Förbundet att marginaliseras, framför allt därför att de inte kunde aktivt deltaga i det Götiska arbetet. Det var endast David Jochnick, som bodde och verkade i Göteborg. Han avled för övrigt redan 1830.  Andra män tog över ledningen av Förbundet. Antalet nytillträdande medlemmar sjunker och så kom året 1834 - känt som koleraåret med förbud  för alla slags sammankomster. Under åren fram till 1845 för Förbundet en tynande tillvaro, som dess bättre följs av stor livaktighet under 1850-talet med stort antal nya medlemmar.

 

För att högtidlighålla Förbundets 50-årsjubileum 1865 uppvaktade Förbundsstyrelsen den ende kvarlevande av Stiftarna, Thure August von Sydow. Han hade varit rektor vid Kalmar Gymnasium och sedan kyrkoherde i Kristianstad. Det var ju Thure August, som hade satt upp mottot "Mandom, Måttlighet, Redlighet".

 

Omkring 1870 väcks intresset för Götiska Förbundets ideal hos några män i Alingsås och önskan och viljan att tillskapa en Götisk loge i Alingsås förverkligas och 1880 invigdes Förbundets första livskraftiga dotterloge, Alströmerlogen i Alingsås.

 

Våren 1890 sonderade Göterna, om det fanns något intresse att tillskapa en Götisk loge i Oslo, huvudstaden i vår unionsbroder.

Förbundets Styrelse tog kontakt med en del framstående män i Oslo, som inbjöds att besöka Göterna i Göteborg och den 23 maj 1890 recipierade 27 norrmän i Götiska Graden. Men förhållandet mellan Sverige och Norge försämrades och unionen upplöstes som bekant.

 

Men Göterna lät sig inte nedslås av motgången med Oslo utan hävdade, att flera städer än Alingsås borde vara hemort för en Götisk loge. De riktade blickarna mot Strömstad och midsommarhelgen 1910 företog ett sextiotal Bröder en resa dit, efter att man sonderat förutsättningarna och intresset för en loge och uppfattat situationen positiv.  Men av försöket att bilda en loge i Strömstad blev intet. Som ett minne av försöket uppsatte man ett Götiskt märke vid Blomsholms säteri.

 

Tre år senare och i protokollet av den 29 november 1913 finns en viktig uppgift. Där nämns för första gången, att Götiska Förbundet haft kontakt med Svea Orden. Under 100 år hade de båda sällskapen verkat på var sin sida av Sverige utan vetskap om varandra. I protokollet står bland annat, att man önskade samarbete de båda ordnarna emellan och att en representant från Svea Orden önskade närvara vid Förbundets nästkommande Högtidsdag och vid Högtidsdagen 1914 gästades Göterna av Direktör Hildebrandsson som representant för Svea Orden. Detta blev första kontakten mellan våra båda Ordnar.

 

Götiska Förbundet firade sitt 100-års jubileum den 27 november 1915 på Börsen i Göteborg med omkring 300 Götiska Bröder och prominenta gäster.

 

Med denna jubileumsfest avslutades Götiska Förbundets första århundrade - vårt Götiska Förbund, bildat i ett spontant möte i V. Tunhems kyrka av fem unga män till en stor bankett på Börsen i Göteborg för 300 Göter.

 

 

                     

Följande 100 åren

Av Birgitta Lindell 

 

Efter den första kontakten med Svea Orden formaliserades 1918  samarbete mellan de båda Ordnarna. Första gången som Götiska Förbundet fanns representerade vid en sammankomst i Svea Orden var vid dess 125 års fest samma år.


Den 8 april 1931 blev en högtids- och minnesdag i Götisk Förbundets historia då Svea Ordens  Ordensdrott greve Sten Lewenhaupt vid besök i  Moderlogen (idag GIIA), med 160-tal Högtidsklädda Göter närvarande, initierade samtal kring fortsatt samarbete Ordnarna emellan. År 1932 kunde Götiska Bröder för första gången besöka Högtidsdagen hos Svea Orden.


Ordnarnas gemensamma, högsta värdighet, Riksgraden,  instituerades 1993. Denna  utdelas med stöd och bemyndigande av Ordnarnas Höge beskyddare H. M. Konungen.


För medlemmar av Commendörsgillet i Moderlogen etablerades 1919 den s.k.  Diskussionsklubben.

Från denna kom många förslag och gjordes ett intensivt arbete. Den  kan tillskrivas bl.a.  tillkomsten av Förbundets flagga/fana, ordensringen och guld- och silvercommendörsvärdigheterna. Götiska Minnen har här sitt ursprung. Intensiva diskussioner förekom bl.a.  huruvida man ekonomiskt skulle kunna klara av en årlig tidskrift. Första gången Götiska Minnen gavs ut var 1930.


Under 1900-talet kom ett antal Brödraloger att invigas. I februari 1927 bildades Torstenssonslogen i Trollhättan. Bröderna i Torstenssonslogen initierade tillkomsten av såväl Afzeliuslogen i Falköping, idag med säte i Skara,  som Aschebergslogen i Uddevalla. För Bröderna i Torstenssonslogen blev det ett antal resor för gradgivningar innan  Afzeliuslogen den 22 juni 1933 kunde bildas.  Invigningen genomfördes av  Prins Carl som var Götiska Förbundets Högste Styresman och Stormästare samt dessutom Hertig av Västergötland. Den nya logen växte snabbt och vid första verksamhetsårets slut var man nära 100 medlemmar.


Torstenssonslogens arbete med att stärka Förbundet fortsatte och 10 november 1946 invigdes Aschebergslogen efter många års  och intensivt rekryteringsarbete. Även denna loge fick en god start med stort antal medlemmar. Bröderna i Torstenssonslogen kunde nu konstatera att deras arbete givit frukt. Viktiga milstolpar för Götiska Förbundets tillväxt utanför Storstadsområdet hade tagits.


Den 20 september 1986 invigdes Olof Skötkonungslogen i Lidköping av dåvarande Stormästaren Nils Dahlbäck. Den 29 september 1990 invigdes Hertig Carlslogen i Mariestad och år 1995 Carl XIV Johanlogen i Karlsborg. Samtliga dessa tre loger är sprungna ur Afzeliuslogen i Skara.


År 1988 togs av några Götiska Bröder initiativet till ytterligare en Brödraloge i Göteborg. Den 1 juni 1991 invigdes i Hagakyrkan, den nya logen med namnet, efter godkännande av Hans Majestät Konungen, Carl XVI Gustafslogen.


Efter en  organisationsförändring år 1992 bildades ur Moderlogen Commendörsgillet Elfsborg, för gradgivning inom graderna 4 och 5 och samma år instiftades Commendörsgillet Skaraborg. Commendörsgillet Bohus-Älvsborg tillkom 1995.


Diskussionsklubben tog 1943 upp frågan om återetablering av den tidigare logen i Skåne, Carolilogen – då med tänkt hemvist i Malmö. Bakgrunden var den kraftiga fosterländska stämning som drog genom landet. Avståndet mellan Moderlogen i Göteborg  och ev.  Dotterloge i Skåne var en av orsakerna till att bildande ej blev av. Vid samma möte, 1943,  togs upp ett förslag om inrättande av systerloge. Kvinnorna hade under krigsåren visats nedlägga drygt och omfattande arbete för Sveriges försvar, menade företrädarna för införande av kvinnor i Förbundet. Tanken på kvinnlig loge avfärdades och det skulle dröja till 1990-talet innan frågan kom upp igen. Tinget 1999 tog beslut om grundlagsförändring innebärande att Förbundet blev öppet också för kvinnliga medlemmar.  År 2000 invigdes, den 20 maj i Skara Domkyrka, Victorialogen.  Moderloge för samtliga kvinnliga Gillen.


Efter 7 år kunde den första kvinnliga Dotterlogen invigas, den 1 september 2007 i Uddevalla Kyrka, Margaretalogen, vars fadderloge var Victoriagillet i Skara. Idag finns 3 kvinnliga Victoriagillen då 2013, den 27 januari i Förbundsborgen i Göteborg, med Margaretalogen som fadderloge,  Emerentialogen  blev invigd.


I november år 2009 invigdes här i V. Tunhems kyrka det kvinnliga Commendörsgillet Josefina.

Från tankarna i Diskussionsklubben år 1943 är Götiska Förbundet i och med detta ett Ordenssällskap med lika rättigheter för såväl kvinnor som män som tror på och vill verka efter de Götiska idealen.

Medlemsantalet inom Förbundet har under de senaste 100 åren varierat. Den 31 december 1958 hade Förbundet  1550 medlemmar. Antalet deltagande Bröder vid loger och Högtidsdagar var ofta stort. Moderlogen hade vid sin Högtidsdag 1935 inte mindre än 200 personer närvarande.

Idag vet vi alla på vilket sätt Förbundet och dess Gillen bidraga med stipendier och gåvor till skilda ändamål.


På olika sätt har genom åren bidrag skett till medmänniskor, såväl egna medlemmar som organisationer och hjälpbehövande, inom som utom Sveriges gränser. Vid översvämningarna i Holland 1953 bidrog t ex Alströmerska logen med insamlade medel till de drabbande. Afzeliuslogen  stödde Ungrare som kom till Sverige under krisen i Ungern 1957. Torstenssonslogen bildade 1936 en begravningshjälpkassa, till vilken medlemmarna kunde ansluta sig.

För främst våra Göter i Göteborg var Kungsö i Styrsö socken ett besöksmål under sommaren. Den 1 januari 1934 påbörjades arrendet av ön att gälla i 25 år. Arrendeavgiften var 100 kronor/år för de första 10 år och därefter 200 kronor/år. Verksamheten på Kungsö byggdes upp av medlemmars gåvor och idoga arbete.  En stuga uppfördes med 14 sängplatser, kök och matsal och i slutet av 1930-talet tillkom en separat sovstuga. Helpension kostade vid denna tid 5 kronor/dygn! 

 

År 1957 togs i Moderlogens Diskussionsklubb frågan upp om att införskaffa en egen Förbundsborg.

En särskild Fastighetskommitté tillsattes i syfte att bevaka lämpliga objekt. Det skulle dröja till 1974 innan detta kunde förverkligas. Fortifikationsförvaltningen upplät Skansen Westgötha Leijon till Götiska Förbundet, att hyra. Efter en inte så ringa insats av såväl Bröder som deras fruar och närstående med arbetsinsatser och insamlingar kunde, efter många år i dvala, Förbundsborgen tas i bruk och invigas av H. M. Konungen. Under Borgrådets ansvar har verksamheten i Borgen utvecklats till vad det är idag.


Vid invigningen av Afzeliuslogen 1933 påminde i sitt tal,  H. K. H. Prins Carl, om varför våra Stiftare beslöt att bilda Götiska Förbundet:


"I stället för att i enighet och fosterlandskärlek söka vinna den rätta styrkan och gemensamt bära  genomgångna olyckor och övervinna dessas följder synes en allmän misströsten om framtiden, en allmän försoffning ha gripit nationen. Det var i sorg häröver och för att på nytt väcka sina landsmän till insikt om plikterna mot Fäderneslandet och för att mana dem till självbesinning, som Götiska Förbundets unga stiftare gick till sitt arbete".


Prinsen fortsatte i sitt tal att tala om de förhållanden som år 1933 kunde ses växa fram i Europa och sa:


"Tiden är ond.  Nedbrytande krafter hota vår lagbundna frihet. Även vår nuvarande generation behöver därför likafullt som 1815 års svenskar manas till redlighet och endräkt och att besinna sitt ansvar för Fäderneslandets framtid".


En maning som vi alla också i denna tid av oro och egoistiskt maktspel bör ta med oss in mot framtiden!


Forntid - Framtid - Nutidens ansvar

 

 

Ur GM 2015

 

 

 

 


© Copyright Götiska Förbundet


 | Webbkarta | Logga in |