Förbundsborgen Skansen Lejonet igår, idag och i morgon

Av Torsten Olsson

 


Riksrådet - under Axel Oxenstiernas ledning - beslutar i juni 1644 (drottning Kristina är ännu omyndig några månader) att en befästningsplan över Göteborg ska utarbetas, inkluderande en skans på Gullberget. Uppdraget går till generalkvartermästare Olof Örnehufvud. "Juteskrämman”, så kallades den enklare förlagan till Skansen Kronan på Skansberget som stod klar redan år 1640.  Men Örnehufvud avlider plötsligt innan han hinner skrida till verket och ersätts av Johan Anders Lenaeus som adlas Wärnschiöld. Han kvarstår i sitt ämbete till sin död år 1674. Till Wärnschiölds ersättare utnämns kommendanten i Malmö, den 49-årige Erik Dahlbergh, chef för fortifikationen i Skåne och Halland.  

 

Detta innebär att Erik Dahlbergh  får anledning att oftare besöka Göteborg som snart blir fortifikationens största arbetsplats i Sverige. Vid sekelskiftet 1600-1700 uppgår Göteborgs skatteskrivna befolkning till c:a 6 000 personer. Erik Dahlbergh färdas regelmässigt ridande hela sträckan Stockholm – Göteborg och klarar som mest av 8-9 mil per dagsetapp. Drygt en vecka sitter han på hästryggen för att tillryggalägga denna distans,  vilken sammanfaller med vägen för postbefordran via Skara – Mariestad – Örebro. Under sina besök i Göteborg bor Erik Dahlbergh gärna på Lerjeholm eller Leria, ett säteri vid Lärjeån strax norr om staden, med anor från 1400-talet. Egendomen ägs av handelsborgmästare Hans von Gerdes tillika kommissarie för artillerifolk och garnisonen i Göteborg. Senare köper den framgångsrike affärsmannen från Alingsås, Jonas Alströmer, Lerjeholm. 

Fästningsarbetena i Göteborg utförs i huvudsak efter Erik Dahlberghs ritningar som kungen, Carl XI, har godkänt. Stadens magistrat är inte särskilt involverad i beslut beträffande Erik Dahlberghs arbeten vare sig i staden eller i dess environger. Men när det gäller contributioner (skatter) till Riket så åligger det stadens styrande herrar (magistraten) att visa effektivitet och skyndsamhet i uppbörden. Fästningsarbetena verkställs av utkommenderade knektar ur stadens garnisonsregemente och den indelta armén. Varje gryning samlas knektarna vid sina respektive officerares kvarter, därefter marscherar de till kommendantens, Gustaf Adolf Mackliers  bostad, där manskapet fördelas till de olika arbetsposterna. Landshövdingen/guvernören i Göteborg och Bohus län, Johan Benedict von Schönleben, segerherren vid slaget i Landskrona 1677, har ansvaret för att materiel och nödvändig utrustning som verktyg och hästar finns på plats.

 

Dagen efter midsommardagen 1687 lägger Erik Dahlbergh den första grundstenen på plats för den nya skansen (f.ö. tre dagar innan den Stora Stöten raserar Falu Koppargruva). Två månader senare, i augusti, uppnår Erik Dahlberh generalmajors grad som landshövding i Jönköping. Och på själva julaftonen erhåller han sitt friherreliga brev från Carl XI.


Erik Dahlbergh har till Krigskollegium framställt att arbetskostnaderna för bygget av Göteborgs skansar ska gälla 3 Dlr¹ och 24 öre smt i månaden för den indelte soldaten och 3 öre om dagen för övrigt manskap från garnisonen. De som ska arbeta vintertid (1600-talet kallas också för den ”Lilla istiden” vilket bl.a. möjliggjorde Tåget över Bält) med bergsprängning ”erhöllo vallmarsrockar, vantar och aparte skor”.  Knektarna får vissa förmåner in natura, som ”ett parti brännvin och tobak till soulagement och vederkveckelse”. De gamla murarna (i granit, gnejs och porfyr) från Gullbergs hus återanvänds nu som byggmaterial i skansen Lejonet.  Skansens bjälklag timras av tall från skogarna i Värmland och Dalsland, som flottas ner till Gullbergsklippan där Göta älv flyter fram strax intill. Erik Dahlbergh vet att denna tall är kvistfri d.v.s. utan brottanvisningar, rak, inte sällan 20 meter hög och kådrik vilket motverkar fuktangrepp. Dagsverkena är dryga och stundtals mycket tunga. Varje fredag hålls gudstjänst klockan 05 f.m. Söndagar är oftast fria. 

 

Vid byggstarten av Lejonet är 150-200 man utkommenderade dagligen för att snabbt växa till 2 000 man som mest under 1689. Platschefer för byggnationen av skansen Lejonet är två, generalkvartermästarlöjtnanterna Carl Magnus Stuart och den för sin stränghet fruktade David Lydinghielm. Carl XI befaller därför Erik Dahlbergh ”att folket ej finge överansträngas”. De båda platscheferna erhåller en årlig ersättning på mellan 600-750 Dlr smt.

 

Hela det beviljade anslaget för Rikets fasta försvar uppgick år 1687 till 125 000 Dlr smt. Av detta belopp är hela 80 000 Dlr smt. beviljat enbart för Göteborg. Följande år dubbleras investeringarna i försvaret av stadens befästningar. Erik Dahlbergh själv erhåller vid denna tid ett årligt arvode på 3 000 Dlr smt.  med särskilda tillägg för resor. Den samlade fortifikationen i Riket har 375 anställda; av dessa är 18 förlagda till Göteborgsregionen. C. M. Stuart utses senare till Erik Dahlberghs souschef och därefter efterträder han Dahlbergh.

 

Göteborgs styrande organ, magistraten, är direkt underställd landshövdingen d.v.s. ytterst konungen. Magistraten är endast marginellt berörd i frågor om fästningsbyggena. Ett sådant dokumenterat ärende är från 1688 då magistraten pressas att upplåta ett område nära Lejonet för ett nytt landeri (äga n:o 122). Detta blir ett slags prebende (gåva) till Lejonets kommendant G.A. Macklier. Kravet medför att staden förlorar inkomster från mulbetesmark, vilket magistraten överklagar till landshövdingen men endast med begränsad framgång. Långt tidigare, 1647, avvärjde magistraten ett försök av kommendanten Nils Assersson Mannersköld att lägga under sig stora betesmarker vid dåvarande Gullbergs skans. I Linnéstaden i dagens Göteborg talar vi boende fortfarande om Kommendantsängen nedanför skansen Kronan. Denna benämning på stadsdelen är också en kvarleva från 1688 då magistraten gav efter för de militära myndigheternas krav på betesmark för officerarnas hästar.


I september 1689 inspekterar kungen fästningsarbetena i Göteborg åtföljd av hertigen av Holstein-Gottorp Christian-Albrecht, Erik Dahlbergh, biskopen och överhovpredikanten Johan Carlberg samt flera ur Riksrådet. Då kan kungen skåda det nästan färdigställda tornet på skansen Lejonet. Dahlbergh skriver i sin dagbok att ”skålar druckos uppå högsta spitsen av Gullbergstornet (där nu lejonet står) emedan jag bemälte torn så vida hade brakt till fullkomlighet. Näppeligen drickes på den orten flere skålar”. 

 

Själva lejonet förtjänar sin egen korta historia. 1692 sattes ett lejon på plats, tillverkat på 20 dagar av träsnidaremästaren Marcus Jäger från Stralsund och hans gesäll Nils Swahn. Ungefär samtidigt fick syskonskansen sin krona, också den snidad av Jäger. Erik Dahlbergh var mycket för att smycka "sina" byggnader. Med tiden ruttnade lejonet och byttes ut mot en kula som förstördes vid en takbrand 1891. Även Tyska kyrkan hade en predikstol snidad av M. Jäger år 1670.

 

1693 återkom kungen till Göteborg för en ny inspektion av fästningsarbetena. Då var bl.a. Gullbergstornet klart och fick för första gången namnet ”Västgöta Lejon”. Vid denna tid svarade Erik  Dahlbergh enligt sin Dagbok för ”endast 24 fästningar i Riket” oräknat de i Östersjöprovinserna och de tyska besittningarna. I hela detta geografiska område svarar Erik Dahlbergh för alla skansar och fästningar från Nöteborgs slott i öster, till Bremen-Verden i sydväst och upp till Lima skans i norr, inalles drygt 75 större befästningar. En väldig uppgift få förunnat att klara.

 

Staten eller budgeten för underhåll och förstärkningar av Rikets fasta försvar uppgick till den ofantliga summan 7 miljoner Dlr smt. som Dahlberg hade att förvalta som högst ansvarig för fortifikationen. Jämför detta belopp med t.ex. Älvsborgs andra lösen eller krigsskadeståndet fastställt vid freden i Knäred 1613. Den summan på en miljon Dlr smt. framstår nästan som ”blygsam” ställd mot vad Erik Dahlbergh förfogade över under sin tid som generalkvartermästare. Hur mycket hans budget motsvarar i dagens penningvärde är en nätt liten uppgift att beräkna.

 

Skansen Lejonet har aldrig blivit utsatt för något fientligt angrepp. Under Napoleonkrigen var den senast satt i högsta beredskap. År 1822 avförs skansen Lejonet från Rikets försvar. Sedan 1935 är skansen Lejonet statligt skyddat byggnadsminne av riksintresse enligt KML (kulturminneslagen) med ett omistligt fortifikatoriskt värde. Nu tjänar skansen som Göteborgs ikon och fredssymbol.

 

Utan någon respekt för det lagliga skydd som skansen Lejonet har, föreslår Trafikverket att en dubbelspårig järnvägstunnel (Västlänken) ska sprängas genom Gullberget rakt under skansen Lejonets snart 330 år gamla fästningsmurar. Flera tunga remissinstanser har protesterat, eftersom skansen kommer att drabbas av irreparabla skador. Göteborgs kommunstyrelse har tyvärr godkänt detta angrepp på stadens eget varumärke. 

 

I ett försök att stoppa detta riskfyllda tunnelprojekt har Götiska Förbundet gått med i Nätverket Skona Göteborg och tagit plats i dess styrelse. Nätverket har bildats för att samla in medel för att överklaga och juridiskt pröva projektet Västlänken. Förbundet bedömer att detta är en effektiv väg att få stopp på tunnelbygget genom Gullberget och därigenom ge vår Förbundsborg en fortsatt värdig framtid. 

 

¹ Sveriges mynt 1686-1709. Räkneenhet 1 daler = 4 mark = 32 öre.

Dlr smt = Daler silvermyt

 

 Källor

 


- Göteborg under 300 år av C. Lagerberg och O. Thulin.            
Medéns Bokhandels AB Förlag, Göteborg 1923   
- Erik Dahlberg – Hans levnad och verksamhet.        Ernst Ericsson och Erik Vennberg, Almqvist & Wiksells förlag Uppsala 1925.
- Göteborgs historia I – Grundläggningen och de första hundra åren 1619-1680       Helge Almquist Göteborgs litografiska anstalt, Göteborg 1929.
- Göteborgs historia II – Enväldet och det Stora nordiska kriget 1680-1718   Helge Almquist Göteborgs litografiska anstalt, Göteborg 1935.     
- Svensk historia – Alf Henriksson, Bonniers, Stockholm 1966
-Greve Erik Dahlbergh – Kungligt råd, fältmarskalk och generalguvernör.     Inga von Corswant-Naumburg Liberans förlag, 2008           
- Götiska Minnen 2014  
- Förslag till utökning av skyddsföreskrifter – Riksantikvarieämbetet 2005  

 

- Åtgärdsförslag och vision för Gullberg/Skansen Lejonet – Göteborgs Stadsmuseum 2014

 
- Gullberget och skansen Lejonet – Riksantikvarieämbetet 2014  

          

 

                                                                                          

 

 

 

 

 

 

 

 

 


© Copyright Götiska Förbundet


 | Webbkarta | Logga in |